HemLilliehöökska släktföreningenSläktmötenSläkthistoriaStyrelsenKontaktLogga in
Släkthistoria
Ebba Lilliehöök (Månsdotter)
Carl Malcolm Lilliehööks och kronprinsens resa 1878-79

Carl Malcolm Lilliehööks

resedagböcker från

kronprinsens stora resa 1878-79

 

Av Johan W Axelsson Lilliehöök

 

 

 

Inledning

 

Många bemärkta Lilliehöökar har på olika sätt behandlats i litteraturen. Här kan exempelvis nämnas rikshövitsmannen Måns Bryntesson Liljehök som gjorde uppror mot Gustav Vasa, Bengt Liljehök som var Hallands första svenska landshövding och generalfälttygmästare Johan Liljehök som stupade i slaget vid Leipzig 1642. Listan kan göras lång.

 

Det finns dock några intressanta Lilliehöökar som inte ännu inte behandlats i någon större utsträckning. En sådan är förste hovmarsalken Malcolm Lilliehöök (1847-1928). I släktföreningens arkiv (som förvaras i riksarkivet) finns en samling av Carl Malcolms handlingar bevarade. Samlingen omfattar inalles 6 volymer. Handlingarna består av kassaböcker, brev, kort, fotografier, utmärkelser och två resedagböcker från kronprins Gustafs resa i Europa 1878-79. Denna artikel behandlar dessa två resedagböcker.

 

                                  

                                         Carl Malcolm Lilliehöök

 

Dagböckerna är skrivna för hand. I vissa avsnitt byts bläckfärgen, exempelvis från svart till blått, vilket tyder på att dagboken förts löpande. Detaljrikedomarna i anteckningarna vittnar också om att den fördes mer eller mindre dagligen. Bland annat får man reda på triviala detaljer som exempelvis hur man färdades, hur man sov eller hur sjukvården fungerade om någon blev sjuk. Jag kan tänka mig att Carl Malcolm vid dagens slut satt sig ner en stund för att summera dagens händelser. Att dagböckerna fördes löpande höjer naturligtvis deras källvärde. Detta faktum kombinerat med dagböckernas detaljrikedom till en intressant och spännande läsning som för läsaren närmare Carl Malcolm Lilliehöök som person. Med skarpblick iakttar han sin omgivning och fäller ibland rent dråpliga kommentarer om personer han har träffat. Dessutom ger dagböckerna unika inblickar i, inte bara kronprinsens stora resa, utan även hur det var att leva i vår del av världen i slutet av 1800-talet.

 

 

 

Bakgrund

 

Carl Malcolm Lilliehöök föddes den 7 januari 1846 på Odenstad i Gillberga socken, Värmland. Föräldrar var major Fredrik Gustaf Lilliehöök och friherrinnan Augusta Fredrika Charlotta Johanna Lilliehöök (född von Nolcken).

 

Den 20 januari 1862 blev han kadett på Karlberg. År 1863 var han kammarpage hos änkedrottningen. Den 21 december 1865 blev han underlöjtnant vid Värmlands regemente. År 1870 tjänstgjorde han vid underbefälsskolan i Karlsborg. Den 6 december 1872 blev han löjtnant. Åren 1874-1874 tjänstgjorde han vid 33:e preussiska fusilierregementet. Åren 1875-1877 tjänstgjorde han vid generalstaben. Den 6 juni 1876 blev han ordonnansofficer hos kronprinsen. Åren 1878-1879 följde han med vid kronprins Gustafs ( sedermera Gustaf V ) resa i Europa. Den 4 juni 1880 blev han regementskvartermästare. Den 2 september 1881 blev han kapten vid armén. Den 6 juni 1882 blev han hovmarskalk hos kronprinsen och, efter kronprinsens trontillträde, förste hovmarskalk. År 1911 blev han utnämnd till ståthållare på Stockholms slott.

 

Malcolm Lilliehöök gifte sig 1881 med Anna Margareta Ekelund ( d. 1940 ). I sitt äktenskap fick de två barn – Elsa Victoria och Gösta Malcolm.

 

 

 

Kronprins Gustafs stora utlandsresa 1878-1879

 

Kronprins Gustafs resa påbörjades i oktober 1878 och avslutades i oktober 1879. Förutom Carl Malcolm Lilliehöök ingick hovmarskalken Hulkerman och kammarherre Printzsköld i kronprinsens följe. Syftet med resan var säkerligen mångfacetterad. Ett av syftena var studier, ett annat att kronprinsen skulle ta personlig kontakt med andra europeiska kungahus. Kronprinsen skulle även representera Sverige vid den stora världsutställningen som hölls i Paris 1878.

 

Den 2 oktober skedde avresan från Drottningholm. Carl Malcolm skriver att konungen och drottningen var djupt tagna av att skiljas från sin äldste son. Drottningen, som av naturliga skäl var bekymrad inför resan, sade till Carl Malcolm att han måste ”vaka över honom”.

 

De reste med tåg över Lund och Malmö och vidare med ångbåt till Köpenhamn dit de anlände den 3 oktober. Resan fortsatte sedan ner till Korsör och därefter med båt till Kiel.

 

Den 4 oktober anlände kronprinsen och hans följe till Hamburg. Där hann man både äta och gå på cirkus innan färden fortsatte.

 

Den 5 oktober anlände de till Kassel. Efter en lång väntan fick de tag på en postvagn som tog dem till Arolsen, en liten ort sydväst om Kassel. Där väntade den nyförlovade kungen av Holland på den svenske kronprinsen och hans följe. Kungen gjorde ett synnerligen dåligt intryck på Carl Malcolm som i dagboken antecknade: ”Kungen 43 år gör ett obehagligt intryck. Ser sinnlig och hotfull ut. Förlovningen liknar en människohandel.”

 

Den 8 oktober reste man vidare till Köln. Före avresan fick Carl Malcolm ta emot 3:e klass av militärförtjänstorden. Efter en övernattning i Köln gick resan vidare över Aachen till Paris, dit man anlände den 9 oktober klockan 9 på kvällen.

 

 

 

Paris och världsutställningen 1878

 

Kronprinsen stannade med sitt följe i Paris i nästan en månad. Trots det till synes generöst tilltagna tidsutrymmet, var programmet späckat med aktiviteter. Man gick på museer och utställningar. Man gjorde visiter hos kungligheter eller andra upphöjda personer. På kvällarna tog man del av Paris´ nöjesliv. Carl Malcolm beskiver bland annat handlingen i en pjäs han såg. I pjäsen bedrar flickan sin man, men hon lyckas hålla det hemligt för honom. Carl Malcolm kommenterar detta en aning syrligt med orden ”och då är allting gott och väl enligt fransk moral”.

 

Den 14 oktober bevistade de en cirkusföreställning på Hippodromen som, enligt Carl Malcolm, motsvarade halva Karl den XIII:s torg, med plats för 10 000 åskådare. Programmet innehöll romerska kappkörningar med tvåhjuliga vagnar förspända med två hästar, kappritt med såväl herrar som damer, clownnummer, gymnastiska uppvisningar och tränade elefanter. Till sist framfördes en pantomim föreställande engelska resandes äventyr i Afrika utförd av 200 personer och 100 hästar. Hippodromen var inte bara enorm till storleken – den var också utrustad med en nymodighet. Den upplystes nämligen med hjälp av elektriskt ljus.

 

Ett besök på Invalidhotellet i Paris gjordes den 17 oktober. Där fick man bland annat se Napoleons grav. Carl Malcolm skriver att ”hans hatt, värja från Austerlitz, kröningskedjan till Hederslegionen etcetera dessa saker tagas fram, jag stod och höll den välbekanta hatten en lång stund”.

 

Syftet med vistelsen i Paris tycks bland annat ha varit att besöka och representera Sverige vid den världsutställning som hölls där. Medlemmarna i sällskapet besökte utställningen vid upprepade tillfällen. Den 21 oktober var den stora dagen för prisutdelningen. På kvällen kunde man beskåda illuminationer i delar av Paris. Bland annat var en del av staden upplyst med hjälp av elektricitet, något som väckte stor uppmärksamhet. Nästa dag besökte man åter utställningen för att sedan i vagnar bege sig till Versailles och en, minst sagt, kaosartad tillställning. Ungefär 10 000 människor var inbjudna och Carl Malcolm skriver att han inte vågade tala med någon, eller ens röra sig, av rädsla för att skiljas från sitt sällskap.

 

Den 6 november avreste man från Paris till Bordeaux. Nästa morgon fortsatte man resan över Bayonne till staden Biarritz för att sedan göra en avstickare till San Sebastian som ligger vid kusten på den spanska sidan.

 

Den 8 novemberfortsatte resan med ”omnibus” från Biarritz tillbaka till Bayonne i hällregn. Därefter åkte man vidare till Pau.

 

Nästa dag besökte kronprinsen sin kusin, ”gamla Bernadotte”. De såg även det hus där Carl Johan Bernadotte föddes. Huset beskrevs av Carl Malcolm som ett ”gammalt ruckle”.

 

Den  9 november fortsatte resan genom Tolouse och Montpellier till Nimês för att den 11 -12 november gå vidare över Arles till Marseille. Utanför Marseille noterade Carl Malcolm att han sett Chateau  Dif ”bekant såsom varande greven av Monte Christos fängelse”.

 

Den 12 och 13 november fortsatte färden över Cannes och Nice till Monaco, dit man anlände den 14 november. Naturligtvis spelade man roulette. Sällskapet hade lyckan med sig. Carl Malcolm själv vann 50 franc, Printzskjöld 130 franc och kronprinsen hela 280 franc. Dagen efter spelade man på nytt, men alla förlorade i princip vad de vunnit dagen innan. Carl Malcolm gick dock därifrån med en liten vinst på 25 franc.

 

 Den 15-19 november gick resan vidare genom San Remo, Genua, Pisa och Firenze till Rom.

 

         

         Sällskapets resväg 1878-79

 

Från Rom till Neuwid

 

I Rom kom kronprinsen med sitt följe att stanna till i början av februari. Dagboken vittnar om att man besökte många historiska platser. Vid ett besök i Vatikanen såg Carl Malcolm med egna ögon den gamle påven Pio IX:e när han tog en promenad i trädgården. Kort därefter avled påven. Den 18 december for sällskapet till Vatikanen för att bese påvens kvarlåtenskap som var utställd till försäljning. I dagboken gjorde Carl Malcolm följande anteckning: ”jag köpte några rätt vackra broderier, en medalj av Pio och en bokpress av marmor allt för 55 lire d.v.s. omkring 35 kronor”.

 

Julen firades i Rom. Den 24 december kläddes julgranen och man delade ut julklappar. På kvällen åt man julbord och vid 11-tiden bröt man upp för att besöka julmässan i Ara Ceoli, men någon sådan hölls inte. Den 25 december började morgonen med gudstjänst i Tyska kapellet. Därefter åt man frukost hos Kendells. Sedan bevistade man en predikan i Ara Ceoli Peterskyrkan. På kvällen åt man middag hos Kendells ”med överraskningsjulklappar”. Carl Malcolm avslutar med en kort notering ”utmärkt älskvärda människor”.

 

Efter vistelsen i Rom gick färden söderut till Sorrento, där man bland annat besökte några etruskiska gravar. Den 12 mars avreste man från Sorrento till Milano dit man anlände två dagar senare. Den 23 mars var man framme i Wien. Den 24-25 mars åkte man ångbåt längs Donau till Budapest. Den 26 mars anlände man till Severin. Därifrån reste man med tåg och nio timmar senare var man framme i Bukarest. Den 1 april reste man med ett extratåg till Giurgiu där man tog nattkvarter. Den 2 april tog man sig över Donau med ångbåt till Ruse och därifrån reste man sedan i kunglig tågvagn vidare till Varna. Den 3 april kom man till Bosporen Den 4 april besökte man sultanens palats. Carl Malcolm skriver i sin dagbok att i sultanens palats fanns de största salarna som han någonsin hade sett. Den 7 april reste man till Istanbul (Konstantinopel). Den 8 april lämnade man Konstantinopel och tog sig tillbaka över Varna till Bukarest igen.

 

Påskhelgen firades i Bukarest med en stor högtid. Den 27 april avreste sällskapet från Bukarest till Moldavien. Första dagen besökte man Galati, en stad som Carl Malcolm beskrev som gudomlig. Därefter åkte man med järnväg över Iasi, klostret Agapia där man stannade över en natt, Piatra, Lemberg och Aderberg till Wien dit man anlände den 7 maj.

 

I Wien togs kronprinsen och hans följe emot av hertigen av Nassau och hans son. Under de följande dagarna gjordes åtskilliga visiter, bland annat hos den kejserliga familjens medlemmar. Den 8 maj skrev Carl Malcolm att de fick reda på att kejsaren själv tänkte överraska kronprinsen kl tolv på hotellet med ett besök. Kronprinsen skickades genast efter och iklädda uniformer stod kronprinsen med följe färdiga när kejsaren kom. Kejsaren bar stor uniform med Serafimerband och det ansågs att han på så sätt ville visa kronprinsen särskilt stor uppmärksamhet. Att han dessutom besökte kronprinsen först tolkades också som en särskild uppmärksamhet. Klockan ett besvarades kejsarens visitation av kronprinsen. Carl Malcolm antecknade i dagboken att ”de höga herrarna samtalade länge med varandra”.

 

Den 12 maj gjordes avskedsvisiter, varpå resan fortsatte över Nürnberg, Würzberg och Koblenz till Neuwid dit man anlände den 13 maj. Den 14 maj lev kronprinsen sjuk i häftigt frossanfall med huvudvärk och feber efteråt. Carl Malcolm skrev i dagboken att ”de vanliga symptomerna som alltid visa sig när han blir sjuk uteblefvo ej heller nu såsom qväljningar, nerfryckningar och smärta i ben och muskler”. Nästa dag var dock kronprinsen ganska kry igen.

 

 

Vistelsen i England och prins Napoleons död

 

Den 16 maj fortsatte resan över Bonn, Köln och Lille till Calais dit man anlände den 18 maj. Samma dag tog man ångbåten över Engelska kanalen till Dover. Därefter reste man direkt till London och tog in på hotell. Carl Malcolm antecknar att ”vår bostad är treflig, och bekväm i Claridge hotel”. Redan samma kväll var kronprinsen och hans följe bjudna på en familjemiddag hos prinsen av Wales.

 

Under vistelsen i England gjordes bland annat utflykter till Canterbury, Oxford, Liverpool, Plymouth, Torquay och Portsmouth. I Plymouth besåg man flottans anläggningar. En kväll var man på soaré hos den berömda svenska sångerska Jenny Lind. Jenny Lind (1820-1887) hade efter en internationell karriär, med bland annat turnéer i USA och på Cuba, gift sig med pianisten Otto Goldschmidt och bosatt sig i London, där hon bland annat verkade som sångpedagog. Enligt Carl Malcolm var hon tydligen mycket misstänksam mot människor och särskilt svenskar som ska ha förorättat henne. Under kvällen hade hon dock uppträtt ytterst charmant och mycket vänligt mot prinsen och de övriga i sällskapet. Strax efter kronprinsens ankomst påbörjades underhållningen. Det hela inleddes med ett stycke av Mozart och därefter följde omväxlande körsång och solosång. Carl Malcolm anmärkte i sin dagbok att han tyckte att hon fortfarande sjöng mycket vackert.

 

Fredagen den 19 juni var sällskapet på Skandinaviska klubbens bal. Under aftonen spred sig nyheten om att prins Napoleon var död. Eugène Louis Napoleon Bonaparte (1856-1879), var sonson till Napoleon I:s bror. Hans far var Napoleon III, och efter dennes död 1873 blev han bonapartisternas tronpretendent. Han kallades även kejsarprinsen. Prins Napoleon hade levt i exil i England sedan 1870 där han fått sin militära utbildning. Han omkom 1879 då han deltog i en brittisk militärexpedition mot Zulufolket i Sydafrika. Med anledning av prins Napoleons död lämnade kronprinsen följande dag återbud till en middag. Kronprinsen sökte under dagen prinsen av Wales för att av honom få reda på hur han skulle bete sig med anledning av dödsfallet. Den 11 juli for kronprinsen till Whoolwich för att närvara när prins Napoleons kvarlevor landsattes.

 

Under vistelsen i England fick kronprinsen tandvärk. För den 13 augusti antecknar Carl Malcolm att kronprinsens tillstånd blev allt sämre under dagen, med nervryckningar ”värre än jag någonsin sett dem förut”. Under dagen gjordes ett besök av en doktor vid namn Meadow. Först på kvällen tillkallades tydligen en dentist. Dentisten ville dock inte dra ut tanden. Nästa dag var kronprinsens tillstånd bättre. Men Printzsköld fick skriva till alla som skulle ta emot prinsen att de inte skulle göra några större tillställningar, annars kunde kronprinsen inte komma.

 

Lycklig hemkomst

 

För perioden efter den 14 augusti finns endast en kort anteckning från den 6 september. Det framgår inte av dagboken varför Carl Malcolm slutar göra sina anteckningar. En möjlig förklaring är att han de sista veckorna inte skickat några rapporter till kungahuset, utan att den sista delen av resan kunde avrapporteras muntligt vid sällskapets hemkomst. Vi vet dock att kronprinsen med följe lyckligen anlände till Stockholm i oktober 1879.

 

Den som är intresserad av Carl Malcolm vill jag råda att själv besöka Riksarkivet och läsa hans resedagböcker. Bland hans bevarade handlingar finns även annat intressant, som exempelvis en samling dokument rörande de ordnar och utmärkelser han fått tilldelat sig under sin karriär. Det kanske vackraste brevet är skrivet med guldbokstäver på arabiska. Kanske fick han detta tilldelat sig under vistelsen i Konstantinopel den 7-9 april 1879.

 

 

 

 

Johan Lilliehöök

Uppdaterat 2014-05-18
Utskriftsvänlig sida
www.lilliehook.orginfo@lilliehook.org • 070-450 19 92
Provided by Webforum