Biografier

Ebba Månsdotter Lilliehöök

född 13 januari 1529 på Upplo gård i Västergötland,
död 29 september 1609 på Lerjeholm i Angereds socken i Älvsborgs län, var en svensk brukspatron och grevskapsförvaltare, grevinna till Raseborg, friherrinna till Gräfsnäs och fru till Käggleholm.

Ebba Månsdotter var dotter till den i Västgötaherrarnas uppror på Gustav Vasas tid bekante riksrådet Måns Bryntesson Lilliehöök och Brita Jönsdotter Roos av Ervalla. Hennes far avrättades efter att ha planerat att erövra tronen. Hon följde 1543 modern och styvfadern, riksrådet Kristoffer Andersson (Röde), på deras exil till Rostock i Tyskland, sedan hennes styvfar hamnad i konflikt med kungen. Gustav Vasa ville gärna att Ebba återvände till Sverige, eftersom hon var arvtagare till stora egendomar där, och gifte sig med hans svåger Sten.

När hennes styvfar avled 1548 bad kungen dem att återvända till Sverige. Ebbas mor Brita bad om en skriftlig försäkran om deras personliga säkerhet, och många förhandlingar, skötta i huvudsak av drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) och ett antal andra adliga kvinnor, krävdes innan de gick med på det föreslagna äktenskapet och återvände till Sverige sommaren 1548.[1] Ebba tillbringade därefter en tid som hovjungfru hos drottning Margareta fram till bröllopet.[1]

Hon gifte sig på Stockholms slott 7 oktober 1548, då Gustav Vasa höll bröllopet, med kungens svåger, riksrådet och riddaren Sten Eriksson Leijonhufvud. Under äktenskapet levde hon i Småland och Västergötland. Hon blev friherrinna då maken år 1561 blev friherre. Maken blev fängslad av Erik XIV och var en av de två fångar som lyckades överleva Sturemorden. Ebba befann sig vid den tidpunkten i Uppsala tillsammans med Kung Märta för att försöka hjälpa maken. Ebba "stod högt i aktning och anseende" hos kungens bröder Johan och Karl, och nära vän till Johans maka Katarina Jagellonica.[2] Hon bidrog till att övertala hertigarna att göra uppror mot Erik XIV.[2]

Ebba Månsdotter upphöjdes 1569, efter mannens död, i grevligt stånd och erhöll 1571 Raseborgs grevskap och flera andra besittningar i Finland. Tillsammans med sin makes systrar Brita och Märta tillhörde hon en av Sveriges fem största förläningstagare i början av Johan III:s regeringstid. Hon kallades vanligen gref Ebba (greve Ebba) för sin "tilltagsenhet och manhaftighet".[3] Hon beskrivs som en effektiv men hård godsägare, och ett brev från 1587 där hon skäller ut en fogde har bevarats. Hon beskrevs av samtida som "ett hår af hin håle, värre än fadern, sonen Axel och dennes söner".[3]

Hennes ovänskap och tvister med sonen Mauritz var omtalade, och det finns flera historier om dem. År 1604 insände hon ett klagobrev över Mauritz över en händelse som inträffade under ett besök på Käggleholm, då sonen kom i gräl med hennes kock och förbjöd henne att bli serverad någon mat för att den han fick varit undermålig. Själv sade hon om den långvariga konflikten: "iag är moderen och han är sonen".[3] År 1592 varnades hon för att sprida förtal om Johan III med hot om fängelse.[3] Karl XI misstrodde henne och förvägrade henne att närvara vid hans kröning.[4]Samma år (1607) sattes hon på kunglig order i husarrest på sitt gods Tärna.[3]

Hon begravdes 18 mars 1610 i Uppsala domkyrka.

Ebba Lilliehöök är stammoder till grevliga ätten Lewenhaupt nr: 2.

Familj

Gift 7 oktober 1548 i Stockholm med riksrådet och friherren Sten Eriksson Leijonhufvud som hon fick sex barn med.

Margareta Stensson Leijonhufvud (1549-1586), trolovad 1585 med riksrådet, friherre Pontus De la Gardie.
Edla Stensson Leijonhufvud(1552-1586), gift 1580 med riksrådet och generalkrigsöversten, friherre Mauritz Birgersson Grip.
Axel, född i Jönköping 1554 (Axels barn skrev sig Lewenkopf, senare utbytt mot Lewenhaupt).
Anna Stensson Leijonhufvud (1558-1599), gift 1598 med kammarherren Erik Turesson (Bielke) (1564-1599), Bielke av Åkerö.
Mauritz, född 10 september 1559, gift med Amalia von Hatzfeld.
Elisabet Stensson Leijonhufvud(1561-1612), född 5 januari 1561, gift 14 mars 1598 med rikskanslern Svante Bielke (1567-1609).
Brita Stensson Leijonhufvud (1567-1611), gift 1594 med riksdrotset, greve Magnus Brahe (1564-1633).

Av barnen började de flesta sönerna skriva sig Lewenkopf, senare utbytt mot Löwenhaupt och Lewenhaupt. Döttrarna använde oftast formen Leijonhufvud, då de använde släktnamnet.

‍

Källa: Wikipedia

Carl Malcom Lilliehöök

Carl Malcom Lilliehöök var en svenskhovman och militär.

Född 7 januari1847 på Odenstad, Gillberga församling, Värmland.

Död 1 augusti1928 i Hovförsamlingen, Stockholm.

Redan 1862, knappt fyllda 16 år, blev han kadett vid Karlberg. 1865 blev han underlöjtnant vid Värmlands regemente, där han 1872 befordrades till löjtnant och kapten 1881, men han lämnade 1897 den aktiva tjänsten.

Lilliehöök blev kammarpage hos änkedrottning Josefina av Leuchtenberg 1863; tjänstgjorde vid underbefälsskolan i Karlsborg 1870; regementsadjutant där 1871-72; regementskvartermästare där 1872-75 och 1880-81; tjänstgjorde vid 83:e preussiska fusilierregementet 1873-74; vid Generalstaben 1875-77. l:e hovmarskalk hos Oscar II 1907; ståthållare vid Stockholms slott och Drottningholms slott samt tillförordnad ståthållare vid Rosersbergs slott 1911-19; tillförordnad ståthållare vid Gripsholms slott från 1911 samt tillförordnad ståthållare för Strömsholms slott 1915-19.

Då kronprinsen Gustaf, den blivande Gustaf V, 1876 skulle vistas i Uppsala för universitetsstudier utsågs den för sin rättrådighet och fasta karaktär allmänt uppskattade unge officeren att ledsaga honom dit som en av hans guvernörer. Då grundades också mellan dem en under alla åren bestående vänskap. I ett långt förtroligt brev, ett brev från vän till vän, försäkrar den kunglige brevskrivaren honom om "det mest oinskränkta förtroende, tillit och vänskap". Som kronprinsens ordonnansofficer och adjutant åtföljde Lilliehöök honom på den stora utlandsresan från oktober 1878 till oktober 1879, en resa som företogs dels för personliga kontakter med andra europeiska kungahus, dels i studiesyfte.

År 1881 blev han kammarherre, och 1882 hovmarskalk hos kronprinsen och efter dennes trontillträde förste hovmarskalk, som sådan kvarstod han till 1912 efter året innan ha utnämnts till Victor Ankarcronas efterträdare som ståthållare på Stockholms slott, en befattning som då var förenad med ståthållarskapet på en del av de kungliga lustslotten.

Familj

Carl Malcolm Lilliehöök var son till majoren vid Värmlands regemente, Fredrik Gustaf Lilliehöök av Gälared och Kolbäck och friherrinnan Augusta Fredrika Charlotta Johanna von Nolcken.

‍

Han gifte sig 15 juli 1881 med Anna Margareta Ekelund (1855-1940).

Barn: Elsa Victoria (1882-1919), gift 1906 med överstelöjtnanten vid Upplands regemente, greve Göran Knutsson Posse, och en son, Gustaf (Gösta) Lilliehöök (1884-1974), guldmedaljör i modern femkamp vid Olympiska spelen 1912.

Svenska utmärkelser

Konung Oscar II:s och Drottning Sofias guldbröllopsminnestecken, 1907

Konung Oscar II:s jubileumsminnestecken, 1897

SWE Crown Prince Gustaf V and Crown Princess Silver Wedding Medal ribbon.png

Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllopsmedalj i guld, 1906

Order of the Polar Star - Ribbon bar, pre 1975.svg

Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 1 december 1904.

Riddare med briljanter av Nordstjärneorden, 1889.

Riddare av första klassen av Svärdsorden, 1888.

Utländska utmärkelser

Storkorset av Badiska Berthold I av Zähringens orden, senast 1910.

Order of the Zähringer Lion - Ribbon bar.svg

Storkorset av Badiska Zähringer Löwenorden, senast 1910.

DNK Order of Danebrog Grand Cross BAR.png

Storkorset av Danska Dannebrogorden, senast 1910.[5]

FIN Order of the White Rose Grand Cross BAR.png

Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, tidigast 1918 och senast 1921.

Cavaliere di gran Croce Regno SSML BAR.svg

Riddare av storkorset av Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, tidigast 1910 och senast 1915.

Riddare av Italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden, senast 1910.

Storkorset av Norska Sankt Olavs orden, tidigast 1918 och senast 1921.

Riddare av första klassen av Preussiska Röda örns orden, senast 1910.

Riddare av andra klassen med kraschan med briljanter av Preussiska Röda örns orden, senast 1910.

* Storkorset av Rumänska Stjärnans orden, tidigast 1910 och senast 1915.

* Officer av Rumänska Stjärnans orden, senast 1910.

Riddare av Ryska Vita örnens orden, senast 1910.

Storkorset av Brittiska Victoriaorden, senast 1910.

Första klassen av Osmanska rikets Osmanié-orden, senast 1910.

Storofficer av Franska Hederslegionen, senast 1910.

Riddare av andra klassen av Preussiska Kronorden, senast 1910.

Kommendör av första klassen av Sachsiska Albrektsorden, senast 1910.

D-SAX Sachsen-Ernestinischer Hausorden BAR.svg

Kommendör av första klassen av Sachsen-Ernestinska husorden, senast 1910.

Kommendör av första klassen av Anhaltska Albrekt Björnens husorden, senast 1910.

PRT Ordem de Nossa Senhora da Conceicao de Vila Vicosa Cavaleiro ribbon.svg

Kommendör av Portugisiska orden da Conceiçao, senast 1910.

Riddare av Belgiska Leopoldsorden, senast 1910.

Riddare av Mecklenburgiska husorden Vendiska kronan, senast 1910.

Riddare av första klassen av Württembergska Fredriksorden, senast 1910.

Ordine imperiale della corona di ferro, austria.png

Riddare av tredje klassen av Österrikiska Järnkroneorden, senast 1910.[5]

Riddare av fjärde klassen av Nassauska Gyllene lejonets orden, senast 1910.

Order of Military Merit of Waldeck-Pyrmont - Ribbon bar.svg

Riddare av tredje klassen av Waldeckska Militärförtjänstorden, senast 1910.

Källa: Wikipedia

Måns Bryntesson (Lilliehöök)

Måns Bryntesson (Lilliehöök) till Upplo, Gräfsnäs i Erska socken och Lurva,
avrättad den 5 juli1529, var en svenskadelsman.
Han var gift med Brita Jönsdotter Roos av Ervalla.[1]

Måns Bryntesson var son till häradshövdingen Brynte Bertilsson som 1510 stupade i strid med danskarna och ärvde efter honom gården Upplo.[2]

Måns Bryntesson var en av Sveriges mera framstående män under 1520-talet.[3] Han blev till exempel hövitsman på den viktiga Älvsborgs fästning 1524, var underhandlare med norrmännen angående utlämnande av flydda förrädare och blev häradshövding i Bjarne härad 1525, samt deltog samma år i mötet i Arboga.[1]

1526 blev var han bisittare i kungens nämnd i Vadstena 15 januari och i Skara 1 mars, samt erhöll 12 april kungsfordringarna i Väse härad.[1]

Han uppträdde enligt Peder Svarts krönika vid Västerås riksdag 1527 för att påverka Ture Jönsson (Tre Rosor) till eftergivenhet mot kungen.[3] Vid Gustav Vasas kröning 1528 blev han dubbad till riddare och utsedd till riksråd.[4] Samma år förde han kungens talan vid räfsten med de upproriska dalkarlarna.

Han svek dock kungen och deltog tillsammans med andra stormän från Västergötland i sammansvärjningen 1529, det så kallade Västgötaherrarnas uppror under Ture Jönssons ledning, enligt egen uppgift skulle han ha tvingats därtill.[3]

Möjligen lockades han av att kunna bli kung själv, vilket hans kamrater lär ha erbjudit honom. Sedan han märkte att upproret med all sannolikhet skulle misslyckas och sedan han av kungen erbjudits amnesti under förutsättning att han grep Ture Jönsson bytte han sida och intog hans gård. Senare ställde kungen dem inför rätta och krävde att Måns Bryntesson skulle bekänna sig skyldig till förräderi, men då Måns trodde att de handlingar som kunde vittna om hans brott blivit förstörda förklarade de sig oskyldiga och fordrade att få en rättegång. Vid riksdagen i Strängnäs1529 framlades bevis för hans gärningar, och han dömdes till döden.

Dotter: Ebba Månsdotter (Lilliehöök)

Källa: Wikipedia

Bengt Lilliehöök

Bengt Christoffersson Lilliehöök, född 1612, död 23 februari 1665, var en svensk militär och ämbetsman. Han var landshövding i Halland 1658-1665. Han var känd för att vara hårdför och lyckades bekämpa snapphanarna i Halland. Under sin tid som landshövding hade han problem med hälsan på grund av krigsskador.

Bengt Lilliehöök ägde Grimstorp i Sandhems socken (Skaraborg), Hof i likan. socken (Älvsborg) samt Bjerme i Vessige socken och Hjuleberg i Abilds socken (båda i Hallands län). Han blev fänrik vid 17 års ålder och gav sig 1630 ut i 30-åriga kriget.[1] Lilliehöök var kaptenlöjtnant vid Peder Ribbings västgötaregemente (Skaraborgs) 1637-1639, kapten 1642, kommendant på Laholms slott1644, major vid överste Måns Isaksson Silverhielms regemente 22/2-1645, var major vid Christoffer Ekeblads regemente (Älvsborg) 1647, överstelöjtnant vid Nils Kaggs (Västgötadals) regemente 1649-1653, kommendant i Halmstad 1/5-1654-1655, överste för Älvsborgs regemente maj 1655, avsked därifrån 8/10-1656, kommendant i Halmstad 1657. Efter deltagande i Karl X Gustavs polska krig blev han kommendant först i Göteborg, i Vänersborg och på Bohus fästning 20/3-1658.[1]

Bengt Lilliehöök var Hallands första landshövding 1658-1665, en utnämning han erhöll 8 april 1658, efter att ha tackat nej till en position som landshövding i Trondheims län. Han har såsom huvudman för ätten år 1649 bland adeln underskrivit ständernas beslut. Han köpte 1662 Hjuleberg, som sedan under flera generationer var släktens huvudgård.

Han ligger begravd jämte sin fru, Anna Ekeblad (1628-1685), i egen byggd familjegrav i Abilds kyrka, på vars mur står hans och hans frus i sten uthuggna sköldemärke.

Källa: Wikipedia