Släktvapnet
Det Lilliehöökska vapnet representerar de båda släkterna Lilliehöök af Fårdala nr 1 samt Lilliehöök af Gälared och Kolbäck nr 66. Vapnet består av en styckad sköld med en hök i övre fältet o en halv lilja i nedre fältet. Vid riddarhusets inrättande 1625 var släkten Lilliehöök delad i tre ättegrenar: Kolbäcksgrenen, Fårdalagrenen och Gälaredsgrenen, och släkten introducerades under två nummer, Fårdalagrenen, såsom varande riksrådsättlingar i andra klassen, under nr 1 med namnet Lilliehöök af Fårdala, och de båda övriga grenarna i tredje klassen under gemensamt nr 33, vilket sedan ändrats till 66, med namnet Lilliehöök af Gälared (vilket sedermera blev Lilliehöök af Gälared och Kolbäck). Enligt riddarhusdeputationens den 7 november 1761 på förekommen anledning avgivna yttrande funnos nämnda år av ätten Lilliehöök af Fårdala blott tvenne manliga personer i livet, nämligen dåvarande kaptenen vid Upplands regemente, sedermera överstelöjtnanten Bleckert Lilliehöök, och hans yngre broder majoren Anders Fabian Lilliehöök, av vilka den förre dog sonlös 1788 och den senare avled ogift 1801. Med den sistnämnde utdog således adliga ätten Lilliehöök af Fårdala och dess vapensköld blev även på övligt sätt vid hans jordfästning sönderslagen.
När riddarhusgenealogierna på 1760-talet skulle uppläggas och ätterna ålades att inlämna genealogier, ingavs även för ätterna Lilliehöök en sådan, gemensam för dem båda och underskriven för ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck av denna ätts dåvarande huvudman Lennart Gabriel Lilliehöök och för ätten Lilliehöök af Fårdala av ovannämnda Bleckert Lilliehöök. När sedan de båda ätternas stamtavlor var för sig renskrevos, blevo Fårdala och Gälaredsgrenarna sammanförda och Gälaredsgrenen på det sättet upptagen å genealogien över ätten Lilliehöök af Fårdala. Detta var så tillvida oriktigt som tillträde till denna ätt enligt riddarhusordningen endast tillkom de medlemmar av släkten, vilka voro avkomlingar av riksråd. Att så icke var fallet med Gälaredsgrenen framgår fullt klart av det förhållandet, att vid riksdagen 1627 denna grens huvudman Nils Knutsson till Gälared representerade de grenar av släkten, vilka ej hade något riksråd bland sina förfäder och därför inskrivits i tredje klassen, inom vilken denna ätt i 1632 års förteckning över ätterna kallas Lilliehöök af Gälared (först vid riksdagen 1633 synes en medlem av Kolbäcksgrenen hava infunnit sig). Att även vid utskrivningen av riddarhusgenealogierna på 1760-talet vederbörande voro övertygade om, vad den nutida vetenskapliga forskningen bestyrkt, nämligen att Gälaredsgrenen icke kunde bland sina förfäder räkna något riksråd, framgår därav, att de felaktiga uppgifterna på originalstamtavlan, att även riksrådet Anders Pederssons till Fårdala far och farfar varit riksråd, vid renskrivningen uteslötos ur genealogien.
När ätten Lilliehöök af Fårdala utdog 1801, har vederbörande riddarhustjänsteman av glömska eller okunnighet om förhållandet uraktlåtit att genast avföra ätten såsom utgången – anteckning om vapensköldens krossande har dock gjorts å genealogien – till följd varav riddarhusdirektionen ej heller kom att vid påföljande riksdag anmäla saken hos ridderskapet och adeln. Detta förklarar, att medlemmar av Gälaredsgrenen kunnat vid riksdagarna från och med 1809 representera den i verkligheten utgångna adliga ätten nr 1, fastän de förut från 1627 ingen gång representerat denna ätt, men väl flera gånger ätten nr 66. Förhållandet observerades icke förrän 1860, då Gabriel Anrep vid utgivandet av ättartaflorna uppmärksammade detsamma och omedelbart gjorde anmälan härom till riddarhusdirektionen, som genom den av sina medlemmar, som hade inseendet över genealogierna sig anförtrodd, lät undersöka saken. Ehuru denne efter noggrann omprövning icke kunde finna annan förklaring än »att vid renskrivningen av genealogierna grenarne Fårdala och Gälared, såsom med varandra närmare besläktade, genom misstag sammanförts och Gälaredsgrenen på det sättet kommit att upptagas å nr 1», hemställde han dock, att »de nuvarande innehavarne av adliga ätten nr 1 må få bibehålla sin representationsrätt för denna nummer», eftersom misstaget uppkommit utan deras eget förvållande och hade hundraårig hävd. Vid ärendets avgörande förklarade sig riddarhusdirektionen den 2 juli 1861 »sakna giltiga skäl att vidtaga några ändringar i stamtavlan över ätten Lilliehöök». (via adelvapen.com).
